Idag slog det mig att jag måste vara lite knäpp. Jag stannar frivilligt kvar på skolan i 3-4 timmar och är på skolan hela helgerna. Men det är så jäkla kul med ljustekniken och att jobba med teaterfolk 🙂
Idag stannade jag kvar på skolan och fick för första gången en riktigt uppgift att göra helt själv. Jag fick ritningar på hela aulan, med sittplatser, balkong, råer (råer är rör som går i taket där man hänger spotsen/lamporna) osv. I alla fall, jag skulle kolla vilka lampor som var rätt och vilka som saknades på ritningarna. Jag fick nästan alla rätt! Det enda jag hade missat på var två kuggisar och det är jävligt bra gjort enligt mig 😀 Kuggisarna var att det satt fyra lampor i ett par på vardera sida om scenen, lite undangömda sådär, som jag glömde att kolla upp.
Imorgon så ska min lärare sitta vid ljusbordet och jag ska få kolla vilka lampor som tänds, vilken grad/vinkel dem har och vilken del av scenen som lyser upp när lamporna tänds. Jag är lite smånervös inför detta, men det ska nog gå bra.
Vi har precis satt igång Religion A kursen och jag har alltid älskat religion men den senaste två lektionerna har varit väldigt jobbiga. Det har varit så djupa samtalsämnen så jag har tänkt på mormor hela tiden och mått riktigt dåligt när jag gått ut ur klassrummet.
Som tur var så var senaste lektionen lite lättare. Vi pratade om Hinduismen, och jag måste säga det, det är den religionen jag skulle ha om jag var troende. Den är i stort sett perfekt. Allt låter så fint med den, eller ja inte allt, men det mesta.
Som vanligt under bussreserna jag gör mellan Boden och Luleå, så tänker jag väldigt mycket. Ikväll tänkte jag på, som så många gånger förr, vad jag ska utbilda mig till. Plötsligt får jag världens idé och tänker ljus/ljudtekniker, vore inte det coolt? Jag blev jättepå på den idéen, speciellt efter att ha gått in på LTUs hemsida och läst om ljudteknikutbildningen som dom har, men när jag läste antagningsproven så föll det. Jag går helt fel utbildning nu på gymnasiet. Inte fan kan jag lyssna, och sedan skriva ner toner och ackord på rätt plats, och inte kan jag lyssna vart fel toner ligger och jag kan inte heller hitta en speciell klang i flera alternativ.
Damnit! Det vore ju hur kul som helst att vara ljudtekniker, men nej, jag går fel utbildning 😦
Yes idag gjorde jag det sista provet jag någonsin kommer att göra i svenskan (nationella). Om bara några veckor är mina svenska-lektioner borta, betyget är satt och svenska-lektionerna ersätts med religion. Det känns jättekonstigt att jag om 204 dagar eller något sånt går ut gymnasiet. Då har jag gått 12 år i skola, 12 år av mitt liv har gått åt till att lära mig oändligt många saker. Och fler år av studier kommer det att bli. Vad, är jag inte helt säker på ännu, men mest troligt så söker jag in på polishögskolan. Jag blir alldeles snurrig av att tänka på dessa saker!
Under nationella provet så fick vi lunch så jag, Maria och Kalle gick och åt. Som vanligt så smakade maten skit, men det är ju ingen nyhet. När vi skulle gå därifrån så såg jag en kille i matkön som såg extremt bekant ut. När jag glott på han i någon minut så slog det mig att det var en kille som jag gått med i klass 3 och 4, jag tror att han hetter Igor och var från Ryssland, men minnet är dåligt. I alla fall, det är sådana gånger man ångrar att man är så blyg så man inte vågar hälsa och presentera sig som en gammal klasskamrat. Han hade nog blivit ganska paff tror jag, eftersom att han inte såg mig.
Sen bar det av tillbaka till provet för att renskriva allting och sedan gick jag för att ta bussen hem. Vid bussen så såg jag än en gång ”thailändaren”. För er som inte vet så är ”thailändaren” en jätteäcklig person här i Luleå som går fram till tjejer/kvinnor, pratar jättedålig engelska och berättar att han är så ensam. Han säger att han har bott i Luleå i 7 år och är utan vänner. Klockorna ringer direkt för mig. Har man varit i en stad i 7 år och inte hittat en enda vän, då är något väldigt fel. Jag totalignorerar han varje gång jag ser han för att jag verkligen inte vill att han ska prata med mig. Men idag blev jag nyfiken på vad han egentligen gör i stan och som jag trott sedan en lång tid, så kliver han på bussen, ser om han hittar någon att pratar med (han letar verkligen desperat efter personer), gör han inte det hoppar han av bussen och kollar när nästa buss går. Snart blir han väl en stalker också!
Nu kurrar magen så jag ska gå och göra mat.
Over and out.
Ni som känner mig väl känner också till mitt intresse för seriemördare. Jag och Tim har sett hela säsong 1 av TV-serien Dexter. Det är den absolut bästa serien som gjorts på länge, jag verkligen älskar den! För er som inte vet vad den handlar om så är det en seriemördare vid namn Dexter Morgan som mördar stadens avskum. Har ni inte sett den så måste ni göra det NU!
På tal om seriemördare, jag är nu i full gång med mitt projektarbete som går ut på att jag ska göra en konstutställning med porträtt på seriemördare. Jag är klar med mitt första porträtt på Ted Bundy, nu är det sex kvar att göra. Jag hoppas att ni kan komma på utställningen som kommer äga rum kring mars-april.
Imorgon måste jag börja måla mina tavlor till projektarbetet, men grejen är den att jag har tappat den inspirationen och har nu kommit på två andra tavlor som jag vill göra. Det är alltid såhär, när man måste något så kommer inspirationen och orken för något annat. Jag får ta och skissa ner mina två idéer och verkligen ta tag i PA:et, trots att jag kanske inte vill till 100%.
Kom igen Madde, ryck upp dig nu!
Kitty Maroon 