Eftersom att jag verkligen inte kan komma på vad jag ska vidareutbilda mig till så gjorde jag ett ganska seriöst utbildningstest på www.kyguiden.se och detta blev resultatet;
——————————————————————————————————
Grafisk industri / Media
Mode design / Musik
Trä, målning, hantverk
Kännetecknande för dig är att du är kreativ, fantasifull och målinriktad. Du har troligtvis en konstnärlig ådra som du gärna får utlopp för i olika sammanhang. Som barn var du klassens lilla konstnär och din fröken minns förmodligen fortfarande dina avancerade teckningar/skulpturer/dikter. Du gillar att lära dig nya saker och hitta lösningar på olika sorters problem. Där andra människor ser hinder ser du möjligheter. Grafisk design eller modedesign, musikmakare eller ett konstnärligt inriktat yrke inom hantverkssektorn bör vara yrkesområden som passar dig, eftersom du där kan kombinera ditt kreativa anlag med problemlösning.
————————————————————————————-
Jag kanske ska fortsätta med någon konstutbildning ändå. Eller i alla fall någon kreativ utbildning. Det dåliga är dock att det är så jäkla svårt att få jobb inom detta område. Man å andra sidan så kan man inte utbilda sig till något bara för att det finns jobb inom det yrket. Det funkar inte i längden.
Jag kanske skulle ta och bli florist! 
Det vore allt något.
Sparat under: Allt och inget
Nu är det vinter och snart är det jul också, så nu byter jag tema på bloggen.
Denna design passar mycket bättre nu, speciellt då jag detta år faktiskt har julkänsla. Den var helt borta förra året.
Bzzzt. Bzzzt.
Den 18:e Augusti kl. 10.00 då smäller det som sagt. Då ska jag göra min allra första tatuering. Det ska bli en stor och fin tatuering på vänstra överarmen. Jag kan knappt vänta! Det ska bli bästa saken på hela kommande året
272 dagar kvar.
Sparat under: Drömmar
Pappa kom med världens förslag idag när han körde mig till posten. Vi pratade om att jag vill tatuera mig (vilket jag alltid säger) och självklart ska jag göra det! Blir det ingen resa till Irland så blir det en tattoo . Tillbaka till vad han sa; pappa gav förslaget att jag ska köpa en tatueringsmaskin och börja tatuera 
. Fatta hur kul det vore!! Man börjar lite lätt på fusk-skin, och då menar jag enkla saker. Sen gör man tats med större utmaning. Jag går ju bild så jag kan ju det här med skuggor osv, det känner jag speciellt nu när jag har som projektarbete att göra porträtt. Jag är säker när jag ritar/tecknar/målar. I alla fall så har jag börjat kolla på tatueringskit och det är inte speciellt dyrt, ca 3500 för ett kit där du får med allt du behöver.
Min kreativitet skriker efter en tatueringsmaskin nu
Yes idag gjorde jag det sista provet jag någonsin kommer att göra i svenskan (nationella). Om bara några veckor är mina svenska-lektioner borta, betyget är satt och svenska-lektionerna ersätts med religion. Det känns jättekonstigt att jag om 204 dagar eller något sånt går ut gymnasiet. Då har jag gått 12 år i skola, 12 år av mitt liv har gått åt till att lära mig oändligt många saker. Och fler år av studier kommer det att bli. Vad, är jag inte helt säker på ännu, men mest troligt så söker jag in på polishögskolan. Jag blir alldeles snurrig av att tänka på dessa saker!
Under nationella provet så fick vi lunch så jag, Maria och Kalle gick och åt. Som vanligt så smakade maten skit, men det är ju ingen nyhet. När vi skulle gå därifrån så såg jag en kille i matkön som såg extremt bekant ut. När jag glott på han i någon minut så slog det mig att det var en kille som jag gått med i klass 3 och 4, jag tror att han hetter Igor och var från Ryssland, men minnet är dåligt. I alla fall, det är sådana gånger man ångrar att man är så blyg så man inte vågar hälsa och presentera sig som en gammal klasskamrat. Han hade nog blivit ganska paff tror jag, eftersom att han inte såg mig.
Sen bar det av tillbaka till provet för att renskriva allting och sedan gick jag för att ta bussen hem. Vid bussen så såg jag än en gång ”thailändaren”. För er som inte vet så är ”thailändaren” en jätteäcklig person här i Luleå som går fram till tjejer/kvinnor, pratar jättedålig engelska och berättar att han är så ensam. Han säger att han har bott i Luleå i 7 år och är utan vänner. Klockorna ringer direkt för mig. Har man varit i en stad i 7 år och inte hittat en enda vän, då är något väldigt fel. Jag totalignorerar han varje gång jag ser han för att jag verkligen inte vill att han ska prata med mig. Men idag blev jag nyfiken på vad han egentligen gör i stan och som jag trott sedan en lång tid, så kliver han på bussen, ser om han hittar någon att pratar med (han letar verkligen desperat efter personer), gör han inte det hoppar han av bussen och kollar när nästa buss går. Snart blir han väl en stalker också!
Nu kurrar magen så jag ska gå och göra mat.
Over and out.
Ni som känner mig väl känner också till mitt intresse för seriemördare. Jag och Tim har sett hela säsong 1 av TV-serien Dexter. Det är den absolut bästa serien som gjorts på länge, jag verkligen älskar den! För er som inte vet vad den handlar om så är det en seriemördare vid namn Dexter Morgan som mördar stadens avskum. Har ni inte sett den så måste ni göra det NU!
På tal om seriemördare, jag är nu i full gång med mitt projektarbete som går ut på att jag ska göra en konstutställning med porträtt på seriemördare. Jag är klar med mitt första porträtt på Ted Bundy, nu är det sex kvar att göra. Jag hoppas att ni kan komma på utställningen som kommer äga rum kring mars-april.
